Suddenly a toy flies through the air or your child is shoved by another one. Almost all children end up fighting or hitting their playmates at some point. It may help to know that this is not unusual. Find out why the children are fighting, help them, and stop it happening again.
Den vanligaste anledningen till att barn slår andra barn är att de inte har tillgång till något annat sätt att lösa ett problem på eller om de inte kan uttrycka sina behov. När barn vill något eller blir arga är det helt enkelt lätt hänt att det kommer en putt eller ett slag, känslorna tar över en stund och barnet kan inte hindra sina impulser än - impulskontrollen tar tid att finslipa. Det kan utifrån verka som att barn slåss oprovocerat ibland, men det finns nästan alltid en anledning i form av en känsla eller en impuls som tagit över. Som vuxen har man ett viktigt jobb att både vägleda och hjälpa till med problemlösningen, så att barnet med tiden hittar andra sätt att hantera sin frustration och ilska. Känslorna måste få finnas där, den stora utmaningen ligger ju för barnet i hur hen hanterar dem.
Inget barn ska behöva bli utsatt för upprepat våld av ett annat barn! Det är de vuxnas ansvar att se till att finnas i närheten för att skydda och vägleda konstruktivt. På samma sätt är det de vuxnas ansvar att hjälpa barnet som har nära till att slåss och se till att hen inte behöver hamna i situationer där våld blir en utväg.
Att ha ett barn som ofta slår andra barn kan vara superkämpigt! Det är lätt att känna sig misslyckad och man kan tro att omgivningen tycker att man är en dålig förälder, eller kanske undra vad det är för fel på ens barn som verkar så våldsamt. Försök att skaka bort de tankarna, en tröst i det hela är att våldsamhet hos små barn inte alls handlar om att de är elaka eller att man skulle ha uppfostrat barnet dåligt. I stället handlar det om olika personligheter och att vi alla har våra svagheter och styrkor. I de allra flesta fall slutar barn att slåss när de blir lite äldre och hittar andra sätt att lösa konflikter på. Håll ut och kom ihåg att din hjälp och vägledning inte alls är meningslös för barnet - även om det kanske känns så i stunden! Det krävs mycket träning för vem som helst att lära sig en ny färdighet, och när det handlar om något impulsstyrt så behöver barnet träna många gånger innan det blir rätt.
Bland det jobbigaste som finns för en förälder kan vara att få höra att ens barn beter sig illa mot andra barn på förskolan. Det stressar enormt och gör oss inte sällan oroliga för framtiden. Men det är viktigt att komma ihåg att du som förälder inte kan lösa situationen på förskolan – du är ju inte där! Om konflikter och våld uppstår i förskolemiljön så är det något i den miljön som behöver ändras för att få bukt med problemet. Kanske behöver barnet mer vuxenstöd? Eller så behöver det mer vägledning i det sociala samspelet? Kan det vara så att det finns för höga krav på barnet eller att hen inte känner sig respekterad?
Anledningarna till att ett barn slåss på förskolan kan vara många och det brukar därför vara bra att ha en nära dialog med pedagogerna där ni tillsammans utforskar vad ditt barn behöver för stöd för att sluta slåss. Ibland kan en specialpedagog vara en jättebra hjälp i detta, de är experter på att se barns hjälpbehov i förskolegrupper och kan stötta resten av personalen i hur de ska hantera situationen.
Ett litet barn som slår mot sina föräldrar gör ofta det för att det inte kan uttrycka vad det behöver eller vill, eller för att hen har starka känslor som väller över. Det är dock sällan det sker i ett vakuum utan situationen brukar påverka mycket, så man kan gärna fundera över vad det kan ha varit i situationen som triggade barnet att slåss. Var ni kanske i en rörig omgivning eller var barnet hungrigt? Kanske var barnet bara på dåligt humör eller blev arg när hen inte fick sin vilja igenom? Det kanske var så att barnet upplevde sig orättvist behandlad eller blev överväldigad av känslor och behövde mer hjälp att hantera dem? Kanske var kraven för höga och barnet kände sig dåligt?
Det finns väldigt många anledningar till varför det ibland kan koka över för ett litet barn och det är inget konstigt alls med att det ibland kan ta sig uttryck i slag och sparkar. Försök att inte ta det personligt utan lägg i stället fokus på att hjälpa den lille att lugna sig så att ni kan lösa problemet i situationen.
Barn behöver som sagt få vägledning av oss vuxna i hur man kan lösa problem när känslorna svallar. Det finns de som är mer explosiva i sitt humör än andra och som därför har lättare att slåss. Ibland kan barn fastna i beteendet att slåss, bitas eller sparka vid minsta motstånd eller frustration, som att det blivit en dålig vana att slåss när något är jobbigt. För att bryta en sådan vana behöver man ofta sluta lägga så mycket fokus på felet, alltså det negativa beteendet, och i stället hjälpa barnet till andra mer konstruktiva beteenden när hen blir arg eller ledsen. Det är inte lätt, och kan kännas konstigt i början att inte skälla på barnet när det beter sig illa. Men då ska man ha i huvudet att ett litet barn som slåss inte gör det av illvilja utan på grund av en impuls som kommer och som blir omöjlig att stå emot just då. Skäll och bannor brukar vara helt verkningslösa och bara leda till mer konflikter och att barnet känner sig dålig och skäms - vilket inte direkt gör susen för självkänslan. Det bästa du som förälder kan göra för att barnet ska ändra sitt beteende är att i stället lägga fokus på det positiva som barnet gör och på konstruktiva sätt att lösa konflikter. Och såklart försöka finnas i närheten för att hjälpa med stöd och vägledning innan slagen kommer.
Sen är det såklart också viktigt att tydligt visa att det är fel att ta till våld och att skydda och trösta det andra barnet som fått ta emot slagen. Men försök att göra det utan att börja skälla på den lille våldsverkaren, en kort och tydlig tillsägning räcker för att påminna om att beteendet är fel. Efter det brukar det vara bra att lägga fokus på det konstruktiva som barnet gör, eller hjälpa till problemlösning.
En tvåring som slåss är alltså inget konstigt, inte en treåring eller fyraåring heller - men de behöver som sagt hjälp från oss vuxna att träna sig i samspelet med andra barn. Ju yngre de är, desto mer vägledning brukar behövas. Här är fyra handfasta råd.
Faktagranskad av Tova Winbladh, legitimerad psykolog