IVF (in vitro fertilisation)

Att få barn med hjälp av provrörsbefruktning har blivit ganska vanligt och i Sverige föds det mer än 5000 bebisar varje år med hjälp av IVF. Globalt sett har det fötts över tio miljoner bebisar med IVF sen slutet av 70-talet.

Vem kan göra en IVF-behandling?

IVF är det mest avancerade sättet att bli gravid på och det gör man bara om andra metoder inte har funkat, eller om man efter fertilitetsutredningen tror att andra metoder inte kommer att ge något barn. Det kan exempelvis vara aktuellt att göra IVF om:

• den som vill bli gravid har endometrios.
• spermierna har för dålig kvalité.
• den som vill bli gravid inte har egna ägg.
• det finns skador på äggledarna.

Ett par som är ofrivilligt barnlösa och har gått igenom en fertilitetsutredning kan alltså få IVF som nästa steg. Men även ensamstående kvinnor gör ibland IVF-behandling, inte sällan efter man tidigare gjort ett antal inseminationsförsök som inte lyckats.

Tidigare var det så att behandling med IVF var tvunget att ha genetiska band, men sen 2019 finns inte det kravet längre och man kan även använda ägg- och/eller spermiedonation vid IVF om man sett i en fertilitetsundersökning att den som ska bli gravid inte har några ägg som går att använda eller om mannens spermier helt enkelt inte fungerar. Det går att göra IVF även för den som redan har ett barn, men då behöver man göra det hos en privat klinik.

Åldersgräns för IVF

Det finns en åldersgräns för IVF, hos de flesta regioner ligger den på 39 år för den som ska bli gravid, men det kan variera beroende på vilka resurser som finns i just den regionen. Mäns spermier fungerar ofta längre upp i åldrar men också de blir sämre med tiden och därför brukar man ha en övre gräns på 55 år för män. Vill man göra IVF efter man fyllt 40 är det oftast privata IVF-kliniker som gäller eftersom åldersgränsen där brukar kunna vara lite högre, runt 42-43 år för den som ska bli gravid. Det finns också de som söker sig utomlands för att göra IVF eftersom man ofta tillåts vara ännu lite äldre för att få genomgå behandlingen.

Kostnad för en IVF-behandling

Får man hjälp med IVF genom den offentligt finansierade vården så gäller högkostnadsskyddet. Det vanligaste är då att man får tre försök betalda, men det kan skilja sig lite åt beroende på vilken region det handlar om. Hos en privat klinik är ofta väntetiderna kortare men man får också betala allt själv. Kostnaden kan variera lite mellan olika kliniker men det är inte ovanligt att det landar någonstans runt 40 000 kronor för en behandling. Sen blir det som verkligen spelar roll för kostnaden hur många försök eller behandlingar man gör.

Så går en IVF-behandling till steg för steg

I stora drag handlar IVF om att ta ägg från kvinnan och spermier från mannen, sammanföra dem utanför kroppen och sen placera tillbaka det befruktade ägget i kvinnan. Du kan läsa på ett ungefär om de olika stegen här, men vissa delar av processen kan se lite olika ut beroende på vilken klinik du går hos.

1. Hormonstimulering
2. Äggen mognar (kontroll via ultraljud)
3. Äggplock/ägguttag och spermielämning
4. Befruktning/fertilisering
5. Återföring av embryo – ägget fäster
6. Efterbehandling med progesteron
7. Graviditetstest

1. Hormonstimulering

Första steget brukar vara att den som ska bli gravid får en nässpray med hormon som gör att äggstockarna hamnar i viloläget, helt enkelt för att ägglossningen inte ska komma igång av sig själv. Sen är det dags att stimulera äggstockarna med hjälp av hormonet FSH för att äggen ska mogna. Det gör man genom sprutor som tas varje dag under cirka två veckor. Sprutorna tar man enkelt själv hemma med hjälp av en injektionspenna.

2. Äggen mognar

Vilken hormonnivå som krävs för att stimulera äggstockarna under de här två veckorna är väldigt individuellt och för att garantera att dosen blir rätt får man vid flera tillfällen lämna blodprov under denna delen av behandlingen. Som alltid när det handlar om hormoner påverkas både humöret och kroppen, men effekterna varierar mycket mellan olika individer. I slutet av behandlingen tittar man med hjälp av ett ultraljud så man kan se när det är dags att ta ut äggen. Ska man ta emot ett donerat ägg så behövs ingen förberedelse för den som ska bära barnet, utan hormonbehandlingen ges i så fall till donatorn om inte äggen varit nedfrysta sen tidigare.

3. Äggplock (ägguttag) och spermielämning

Med hjälp av en fin kanyl i ena änden av ultraljudsgivaren sugs vätskan (som innehåller äggen) ut ur äggblåsorna. Det tar runt 20 minuter och kan göra lite ont, men det hela görs under bedövning. Efter lite vila får man åka hem samma dag.

Efter att äggen har tagits ut har läkaren nu ett provrör som förhoppningsvis innehåller flera ägg – även om det kan räcka med ett enda. Finns det en man med i bilden så lämnar han spermier samma dag som äggen tas ut. I nästa skede sållas spermierna så att bara de allra mest livliga och livskraftiga spermierna blir kvar. Ska man istället använda donerad sperma så finns det redan nedfryst på kliniken redo att användas.

4. Befruktningen

Äggen rensas från blod och andra vätskor med hjälp av en näringslösning, sen för man ihop spermier och ägg i en så kallad odlingsskål - inte något egentligt provrör alltså. Den lilla skålen ställs sen i ett värmeskåp där förhållandena ska efterlikna kvinnokroppen så mycket som möjligt vad gäller temperatur, pH-värde och fuktighet. Därefter väntar man på att spermierna själva ska befrukta ägget. Det finns också en befruktningsmetod (mikroinseminering) där man, istället för låta spermierna på egen hand befrukta ägget, väljer ut endast en spermie att injicera direkt i ägget.

5. Återföring av embryo – ägget fäster

Efter ungefär tre dagar väljs ett befruktat ägg (embryo) ut, och om det finns fler än ett fryser man ned de resterande äggen för att senare kunna använda dem om det behövs. Ägget placeras i livmodern med förhoppning om att det ska tränga in och fästa. Många funderar på om det finns något man kan göra för att hjälpa ägget att fästa men utöver att leva hälsosamt är det tyvärr inte så mycket man kan påverka själv.

Det kan också vara bra att känna till att i Sverige har vi som regel att bara sätta in ett ägg för att minska risken för olika komplikationer som är vanligare om man väntar fler barn än ett. Nu är nämligen metoderna för att frysa ner ägg så bra vilket gör att man hellre använder sig av det än att chansa med två ägg på samma gång. Det är egentligen bara i få undantagsfall som läkaren kan sätta tillbaka två embryon direkt.

6. Efterbehandling för att ägget ska hålla sig kvar

Efter att ägget placerats i livmodern får man också ta slidpiller eller gel med hormonet progesteron i ungefär 2-3 veckor. Det gör man för att stimulera livmoderslemhinnan att hålla kvar ägget.

7. Graviditetstest efter två veckor

Nu kommer den jobbiga väntan mellan implanteringen av ägget och det första graviditetstestet. Två veckor efter att embryon har satts in i livmodern kan man göra det första graviditetstestet. Om det visar positivt gör läkaren ett vaginalt ultraljud för att kika så att allt ser bra ut. Om graviditetstestet visar negativt så får man göra om hela proceduren från början.

I en graviditet som blir till med hjälp av IVF får man beräkna BF lite annorlunda. Graviditeten börjar nämligen räknas redan från två veckor innan embryot sattes in i livmodern. Helt enkelt eftersom befruktningen skedde innan det kom in i kroppen.

Vad är skillnaden på ICSI och vanlig IVF?

ICSI (mikroinsemination) har i stort sätt samma tillvägagångssätt som vanlig IVF förutom just vid själva befruktningsprocessen eftersom man vid ICSI väljer ut en spermie som sätts in i ägget. Mikroinsemination används framför allt vid manlig infertilitet, om det bara finns väldigt få dugliga spermier kvar och man inte vill slösa på dem. Ibland kan man också behöva hämta spermierna direkt från testiklarna, om det finns stopp i rören som normalt sett ska transportera spermierna. Ingreppet görs då via en nål genom huden, och man är lokalbedövad under tiden. Samma typ av ingrepp kan faktiskt användas hos män som tidigare steriliserat sig.

Hur är chanserna för att bli gravid med IVF?

Efter ett första IVF-försök blir ungefär var tredje gravid, men sannolikheten för att bli med barn ökar för varje försök och påverkas också av ålder – ju yngre man är desto större chans. Av alla de som har försökt tre gånger blir ungefär två tredjedelar gravida.

Överstimulering vid IVF

Den allvarligaste (men ovanliga) komplikationen med IVF sker före graviditeten och handlar om att äggstockarna kan svara för kraftigt på hormonstimuleringen, så kallad överstimulering. Det är något som oftast märks mot slutet av behandlingen eller när ägget sätts in i livmodern. Överstimuleringen ger väldigt förstorade äggstockar vilket kan resultera i kraftiga smärtor, svullen mage, kräkningar och svårigheter att ta djupa andetag. För att minska risken får man flera gånger under behandlingen lämna blodprover, men skulle man ändå få symptom på överstimulering ska man alltid höra av sig till kliniken för en bedömning, och mår man väldigt dåligt så kan man behöva söka akutsjukvård. Efter tillfrisknande brukar det gå fint att göra nytt försök men det behöver ofta gå ett tag för att tillfriskna ordentligt och därför brukar man frysa alla embryon i väntan på nästa försök.

Mental förberedelse inför en IVF-behandling

Att vänta är en stor del av IVF-behandlingen och att ständigt vänta utan att ha någon garanti för om det kommer bli någon graviditet är ofta mycket psykiskt påfrestande. Är man ett par så är det bra om man försöker ha en så öppen dialog som det bara går med varandra under tiden. Det är en situation som både kan slita på förhållandet men också en som kan svetsa samman. Förutom att luta sig mot varandra och prata så kan det också vara skönt att ha någon utomstående att ventilera med. De flesta klinikerna har vanligtvis terapeuter och/eller psykologer knutna till sig som finns där för samtal. Ett tips att försöka lyssna på är att det är bra om livet så långt det går får fortsätta som vanligt, och att man håller fast vid sina rutiner och ägnar sig åt sånt man gillar att göra.

Innan man påbörjar en IVF-behandlingen kan det vara en väldigt bra idé att diskutera kring hur många gånger man ska försöka (och ibland blir det oundvikligen så eftersom man kanske betalar för tre försök på en gång). Sen kan det hända att man vill, eller behöver, ompröva det beslutet om det kommer upp ny information under processen - men det kan vara bra att iallafall ha funderat på det innan. Prata igenom det med varandra om ni är två, hitta ett svar om du är själv i beslutet och tänk också på att läkaren alltid finns till hands för att svara så tydligt det bara går på alla frågor.

Faktagranskad av Anna Falkenström och Sofie Gustafsson, legitimerade barnmorskor